Mamman och pappan lugnade nerverna efter fotograferingen med såna här smarriga mackor som pappan svängde ihop.

Här i stan är det vanligt att man går till en särskild fotograf när man har fått barn. Bilden sätts sedan in i lokaltidningen gratis. I fredags var det dags för familjen Ljungkvist att fotografera sig. När vi kom dit var det ett par familjer före oss, så vi fick vänta en stund. Sigge höll humöret uppe. Tills vi kom in i fotostudion... Då började han att knorra och skrika. Mamman och pappan vaggade och vyssjade. Fotografen vaggade och vyssjade. Sigge blev ganska nöjd, så vi intog våra positioner. Fotografen sträckte sig efter kameran och...helvetet bröt ut (nåja, näst intill iaf). Sigge skrek, mamman svettades. En ny runda med vaggande och vyssjande, vi intog positionerna och Sigge började skrika. Vi gick ut igen för att lugna Sigge och låta en annan familj fotas före oss. Nästa försök gick lika illa det. Mamman och pappan tröstade. Fotografen tröstade. Hjälpte föga. Sigge skrek och mamman svettades ännu mer. Ut igen och in med en annan familj. Tredje försöket började likadant som de andra med skrik och vyssjande. Mamman ville ge upp och åka hem. Pappan och fotografen var lite lugnare. Till sist somnade Sigge och då fick vi äntligen en bild, om än med en sovande bebis. En stor eloge till fotografen som hade en ängels tålamod!

Äntligen på väg hem från det här hemska stället!