Sigge drog fram en bricka ur köksskåpet.

Ja, den funkade ju att sitta på också!

On sanningen ska fram om gårdagens inlägg så var det ju faktiskt Teletubbies Sigge tittade på. Ett litet inslag handlade om harpan.   

Sigge har aldrig visat något större intresse för TV:n (annat än att trycka på av- och påknappen). Vi har aldrig heller visat någon särskild barnfilm eller barnprogram för honom. Men här om kvällen (ja, det var i desperation!) satte jag ändå på en film bara för att se om han skulle vara intresserad. OM han var! Han älskade Teletubbies, och satt så still som aldrig annars. Han vinkade och sa "hej hej" när teletubbisarna vinkade, han sa "mjaaaau" varje gång kaninerna kom i bild mm. Dagen efter kom han med filmfodralet och pekade och sa "hej hej".

Här är en liten filmsnutt från när han tittar. Han säger inte så mycket just här, men man ser hur väldigt fokuserad han är:

Se ett så kulturinresserat och välartat barn vi har som sitter och tittar koncentrerat på harp-musik:

Lite knepigt att sätta sig på pallen, men sen går det ju som en dans!

Tänk så smarta barn kan vara! Förra fredagen så hade Daniel några grabbar (hans ordval) / gubbar (mitt ordval) här för att basta i vår vedeldade bastutunna. När de gick ut för att sätta sig i bastun ville Sigge se vad de gjorde så han gick efter en pall som han ställde under fönstret och så klättrade han upp och tittade på dem när de försvann in i bastun. Där stod han sen en bra stund och tittade ut i trädgården. Jag hackade sallad i köket. Efter en stund kom Sigge och tiggde en bit fetaost. Han fick en liten tärning som han tog med sig bort till pallen där han klättrade upp igen. Rätt som det var kom han tillbaka och sträckte sig upp till diskbänken där han precis nådde disktrasan. Jag sa inget utan tänkte se vad han gjorde. Han klättrade upp på pallen med disktrasan i handen och började torka fönsterbrädan eftersom han hade råkat kladda fetaost där! Vilken duktig kille!

När vi var på marknad, för snart två veckor sen, tog Sigge och jag en tur i karusell. Det var små kaffekoppar som snurrade runt så det var en ganska lugn tur. Fast vi skulle nog ha åkt den lilla tågbanan som var brevid istället, för Sigge var väldigt nyfiken på den varje gång vi snurrade förbi.   Fotograf: moster Frida

Sigge har en ny favoritplats. Det är bakom draperiet där vi har våra skrivare mm. Där står han och trycker på lite knappar och öppnar luckor bla.

Vem gömmer sig bakom draperiet tro?

Någon står och trycker på en knapp:

Det är roligt!