På eftermiddagarna när inte solen är lika brännande het går vi gärna ner på stranden. Barnen kan roa sig i timtal med att gräva och springa, och vi vuxna är ibland med och leker. Men ofta passar vi på att njuta av lugnet, och sätter oss i strandbrynet och pratar och tittar på barnen. Efteråt brukar barnen vara så sandiga att man får bära dem direkt in i duschen!

Allra roligast är det de eftermiddagar då det är lågvatten och vattnet fortfarande är på väg ner. Då brukar det krylla av spännande djur i den blöta sanden eller i vattenbrynet. Levande snäckor, eremitkräftor, sjökalvar (tror jag att de heter iaf), krabbor mm. Vi samlar eremitkräftor i hinken, fast släpper ut dem sen igen förstås. Sigge har blivit jättemodig och plockar upp kräftorna utan minsta tvekan från vattnet. Första gången Sigge såg en krabba blev han livrädd och drömde tillochmed en mardröm på natten. Så man kan säga att han verkligen har kommit lång sedan dess.

Ibland ligger det massor med decimeterstora geleaktiga klumpar i vattenbrynet. Det är dessa som heter sjökalvar har jag lärt mig (mamma, det var nog dessa de pratade om på Koh Mook, inte sjökor!). Det verkar även vara dessa som ligger under sanden och sprutar upp små vattenstrålar som små fontäner.

Ja, de eftermiddagarna då det är lågvatten är även Daniel och jag fullt sysselsatta med att leta eremitkräftor och utforska djurlivet på stranden. Det är spännande!

Svea har lärt sig att åka rutschkana och fullkomligen älskar det. Fort ska det gå också, så det riktigt pirrar i magen.