Svea har blvit sjukt klåfingrig på sistone. Hon har alltid gillat att rota i lådor och sådär, men nu är det verkligen helt galet. Hon drar fram så mycket ur lådor och skåp att vi bara springer efter och plockar upp och säjer nej, nej och aja baja hela dagarna. Ganska utmattande faktiskt. 

En annan nyhet är att hon har börjat klättra väldigt mycket. Här nöjer hon sig med att stå på stolen, men annars tar hon sig gärna upp på bordet också.

Svea hålle sig alltid framme så fort kylskåpsdörren öppnas, och någon gång emellanåt hinner hon faktiskt få tag i något. Som här, när hon fick fatt på en rå potatis och sprang iväg i världens fart för att jag inte skulle ta den ifrån henne.

Sigge är också lite tokig och bygger torn:

Plötsligt har Svea upptäckt att hon kan klättra. Det har aldrig intresserat henne tidigare, men nu plötsligt klättrar hon upp lite varstans, och snabbt går det! 

Här har jag fått en ny liten hjälpreda i köket:

En gång glömde vi stänga grinden till trappan, och precis när jag började undra var Svea var någonstans så hörde jag klicket av grinden på övervåningen. När jag sprang upp och kollade så satt hon där så nöjd över att ha klättrat upp för hela trappan själv och sen stängt grinden efter sig.

I onsdags kväll åkte jag och barnen ner på stan för att gå och få Svea vaccinerad mot hepatit. När vi kom fram så var det supermycket folk där så vi gick inte ens in. Istället gick vi och åt middag på ett taco-hak. Tänk så mysigt det blev. Sigge var så nöjd och åt bra av maten, och matade Svea från sin egen tallrik emellanåt. Och Svea satt länge i barnstolen utan att bli otålig, och åt bra hon också (fast det är ju mer regel än undantag), både burkmat och smakbitar från min och Sigges portion.

Sen gick vi tillbaka till vaccinationsstället, och då hade kön minskat så att vi vågade oss in. Svea hade blivit trött och var inte på sitt bästa humör och vagnen var ivägen för folk var den än stod, så jag blev lite lätt svettig av väntan. När det sen blev vår tur blev Svea jätteledsen och arg som ett bi av sprutan, så hon slingrade och vrålade hela vägen tillbaka till bilen i parkeringshuset. När vi kom fram till bilen var jag ännu lite svettigare av stress. Att sen få fast två barn i bilen, varav den ena gnällde och det andra tokskrek, få in vagnen samt väskor och mig själv i bilen medan en bil stod och väntade på min plats i ca 5 minuter och fler bilar samlades på kö därefter minskade ju inte direkt min stress. Att jag, efter att ha upptäckt att bilen som väntade stod så nära att jag inte kom ut från parkeringsplatsen och vägrade flytta på sig, sen gick ut och viftade ilsket åt föraren bakom är en annan historia.

Precis som storebror Sigge gjorde när han var liten, så fick Svea ta sig ett dopp i hon i tvättstugan efter en måltid då hon kladdat mer än vanligt.   

Annorlunda, men effektivt, sätt att äta våffla på.

Idag var farfar här och tog hand om Sigge och Svea några timmar. Svea bara sov och sov hela tiden vi var borta, och det fick snart sin förklaring. Hon hade hög feber. Kanske är det på grund av att det är tänder på gång upp. Efter lite Alvedon blev hon dock pigg igen, och sen fick hon en gång till innan sängdags. 

Det hör ju inte till vanligheterna att Svea sitter och myser så här. Ett tydligt tecken på att hon inte är pigg.