Så här kan en vanlig kväll se ut hos oss. Detta är en kväll då Daniel jobbar så bara jag och barnen är hemma.

Laga mat med medhjälpare och provsmakare. Mys i soffan framför barnprogram. Gnuggis-tatueringar. Bygga ihop flygplansbanan som Sigge fick i present på sitt kalas. Trött Svea som åmar omrking på golvet.

Sveas inskolning har gått bra för hennes del, medan jag tycker att det är ganska frustrerande. På tre dagar har vi sammanlagt varit där i fyra timmar. Så ser deras inskolningsschema ut, och det tycker jag är på tok för lite. Dessutom känns det rätt värdelöst att sitta och åka en dryg mil, med stopp för att lämna av Sigge på hans förskola, för att vara på inskolning i en timme och sen åka hem igen, med stopp för att hämta upp Sigge. 

Idag när vi kommer fram till Sveas förskola så får vi veta att ett barn nyss har kräkts därinne. Så det var bara att vända och åka därifrån igen, för jag vill inte riskera magsjuka nu. Hem och vänta en timme innan det var dags att packa in oss i bilen och hämta upp Sigge som varit på gymnastik med sin förskola. Pust! 

Och i morgon har båda barnen BVC-besök mitt på dagen, vilket förstås krånglar till inskolning och skjutsningar hit och dit. I eftermiddags kände jag mig rätt uppgiven och ringde båda barnens förskolor och sa att barnen inte kommer i morgon. Vi tar nya, rejäla tag med inskolningen nästa vecka istället. För då är inskolningstiderna lite bättre tilltagna.

Idag började Sveas inskolning på förskolan. Kanske har jag skrivit det förut men Svea fick inte plats på Sigges förskola så hon ska gå på en annan till att börja med.

Vi var bara där i en timme idag, men på den stunden ägnade inte Svea särskilt mycket tid åt mig. Hon hade fullt upp att provleka alla leksaker.

Sigge var väldigt nöjd över att få vara på sin förskola en stund. Roligt att han trivs!

Det är vår!

Om två veckor är tanken att Svea ska vara färdiginskolad på förskolan och jag ska börja jobba. Under tiden vi var i Thailand blev jag erbjuden jobb på en ny förskola, och jag tackade ja, så nu ska jag byta arbetsplats. Känns spännande! Jag ska bara tillbaka till gamla jobbet i någon dag eller två för att avsluta och säga hej då till alla. Det känns däremot lite sorgligt. Men det blir nog bra det här.

Så är vi hemma igen efter en riktigt lång resa och många timmars väntan på flygplatsen i Doha. Inte ett helt smart drag att boka flyg med nästan nio timmars väntetid emellan, kan man tycka så här i efterhand. Men hem kom vi till slut, och där väntade farfar Leif med hemlagad mat och tulpaner. Grannarna som vaktat huset hade också ställt in tulpaner till oss.

Vi sov inte många timmar på hemresan så jag och Svea somnade redan kl 20 på kvällen, Sigge kl 21 och Daniel klarade sig till 22. Vi har vaknat ganska tidigt båda mornarna men annars verkar det som att vi har ställt om rätt bra till svensk tid.

Igår gick hela dagen åt till att packa upp, tvätta, handla och skruva upp lampor och lamputtag i taket. Vi har ju haft målare här som målat hela innertaket. Än är vi inte klara med vare sig uppackningen eller tvätten.

Idag är en helt vanlig vardag igen. Barnprogram i sängen på morgonen, och Daniel har åkt till jobbet efter sex månaders föräldraledighet.

Så har vi lämnat Koh Lanta och befinner oss nu lite närmare flygplatsen i Phuket. Vi bor på ett Sunwinghotell i Bang tao. Bilresa hit, som skulle ta max 4 timmar enligt reseförsäljaren, gick bra men tog 5,5 timmar. Det var kö vid bilfärjan så bara det tog en timme extra. Som tur är skötte sig barnen jättefint. Det var bara stackars Sigge som blev åksjuk sista timmen och spydde flera gånger. Tursamt nog kunde vi hala fram en av barnens hinkar med en blöjpåse i så vi slapp sanera hela bilen.

Det här hotellt är jättestort och har barnklubb och minst 4 pooler mm. Både jag och Daniel undrade nog vad fanken vi gjorde här när vi kom. Det här är verkligen inte vi! Vi gillar mindre och mer familjära ställen. Men herregud, vi ska ju bara vara här i två dagar så vi överlever nog. Så illa är det ju inte egentligen. Fast allt är verkligen mycket dyrare här i Phuket har vi erfarit.

Nu både längtar vi hem, och vill stanna kvar. Jag funderade på var det är man längtar efter och vad man kommer sakna.

Jag längtar efter:

- Mat såsom annat kött än kyckling, mörkt bröd, avokado, oliver, fetaost, sås och potatis.

- Familj och vänner.

- Vårt hus. Lite mer yta till hela familjen, vi har ju bott allihop på 24 kvadrat i två månader ungefär.

- Rutiner.

- Spännande att skola in Svea på förskolan.

- Nyheter i mitt arbete som ska bli roligt.

- Min säng.

Jag kommer sakna:

- Att inte har så mycket rutiner.

- Att få vara med min familj så mycket.

- Slippa städa, laga mat, tvätta mm.

- Ingen stress, inga tider att passa förutom möjligen frukosttiden så man inte missar dagens viktigaste mål.

- Solen, värmen och havet.

Vem skulle inte sakna att kunna tillbringa en vanlig onsdag här?

Eller att få tillbringa massor av tid med dessa två busungar?

Eller att äta 2-kronorsglass på Mon´s restaurang?

Svea har aldrig varit så intresserad av böcker. Hon har mest blivit irriterad när jag har försökt läsa för henne, och slitit boken ur händerna på mig för hon vill bläddra själv och på sitt eget vis (vilket kan vara upp och ner eller bakifrån och fram). Ganska typiskt för Svea som alltid vill göra saker själv. Hjälpa till får man ibland, men då är det på nåder.

Men nu tror (och hoppas) jag att hon börjar fatta grejen med böcker. När mormor var här satt Svea stilla i hennes knä och lyssnade på en hel bok om Busiga Bebben. Det är inte någon liten pekbok, utan har ganska mycket text. Varje kväll läser vi bok för Sigge i sängen när han ska sova, och nu ligger ju Svea i sin säng precis brevid så hon brukar vara med och lyssna hon också ibland.

Fast läsa själv är ju fortfarande bäst: