Idag har vi varit både på BVC och sjukhuset, barnen och jag. På BVC vägdes och mättes Svea som vanligt. Hon väger nu 7340 g och är 65,5 cm lång. Kerstin var även lite imponerad av att Svea har börjat åla, och konstaterade att båda våra barn verkar vara motoriskt lagda. Sen kom läkaren och gjorde halvårsbesiktningen. Jag såg att hon stod och drog i Sveas ben, som för att se att de var lika långa, och påpekade att vi skulle röntga hennes höfter senare idag. Det tyckte hon var bra, för hon tyckte att det var nåt suspekt med Sveas höfter. Hon uppfattade att det ena benet är lite kortare än det andra och att "tjockisvecken" på låren är asymetriska, vilket skulle kunna tyda på höftproblem. Så hon skulle skicka en remiss till ortopeden också. 

Åh, jag hoppas verkligen inte att det är något fel på Sveas höfter! Vi har vänner vars dotter har detta fel, och det upptäcktes också på röntgen vid 6 månader tror jag. Hon fick opereras och vara gipsad i en lustig ställning med benen i många, långa veckor. 

Anledningen till att vi skulle på röntgen idag, är för att jag själv föddes med höftluxation, och det kan vara ärftligt. Därför fick vi komma till ortopeden när Svea bara var någon vecka gammal (då tyckte de att allt verkade normalt), och så kallas man på röntgen efter sex månader. 

Idag fick även Sigge röntga höfterna eftersom han inte fick vare sig någon undersökning eller röntgen när han var liten, trots att jag påpekade flera gånger till läkare på BB att jag haft luxation. Sigge var väldigt peppad inför dagens röntgen, men när vi väl kom dit så ville han inte vara med längre. Han grät och stretade emot. Personalen på röntgen tyckte jag inte alls om. De bara stod där och fick mig att känna det som att Sigge var besvärlig. De sa knappt ett ord. Sen efter en liten stund så sa mannen som verkade bestämma därinne "Nej, nu får vi snart ta i med hårdhandskarna". Som tur är fick jag Sigge att lugna ner sig genom att riva i och säga till honom på skarpen. Sen upptäckte han att det inte var ett dugg farligt, så det gick jättebra. 

Efteråt åkte vi till Daniels jobb och åt lunch med honom och jobbarkompisarna. Sigge tog en provtur i en truck:

Men nu räcker det väl?!?

Igår var jag och barnen till öppna förskolan på eftermiddagen. Sigge lekte, Svea undersökte en leksak, jag pratade med en annan mamma, och så var det sångstund och fika. Enligt Sigge är fikat det bästa på Droppen. Jag förstår honom för det är inte mycket som slår Annas nybakade bröd.

Sigge skulle också tillverka en påskkyckling men vi hann inte färdigt så vi tog hem materialet och gjorde klart den idag istället. Den har fått namnet Bö.

Tror Sigge gillade brödet han fick till frukost. Den mindre biten är det som blev kvar av den stora brödkakan. Plus att han åt några bitar melon också.

Idag har Sigge och jag varit och pysslat med våra vänner, mammor och barn. Sigge pysslade en stund, men sen lockade fikat och att leka, så då fick jag pyssla själv. Det var inte helt fel det heller. 

Snart iväg på påskpyssel med Sigge och några vänner.

Jag ser en röd hjärtkudde, med två kramgoa armar. Vad ser ni?

När Sigge såg denna stoooora skylt stannade han och utbrast lyckligt "Pippi!".