Sigge tyckte att ballonger var ett måste så här på nyårsafton.

Sitter i bilen och väntar på min akuttid hos reumatologen. Vet inte om det säger mest om mina superdåliga resnerver, eller om det faktiskt är så att mitt vänstra knä bestämde sig för att börja krångla såhär mitt i helgdagarna och bara några dagar innan vår resa. Nåja det känns bra att få diskutera saken med min läkare, så får vi se om hon tycker att jag behöver en kortisonspruta eller ej. Hoppas lite att hon inte tycker det för den sprutan är inte så himla kul.

Uppdatering:

Nåja, läkaren verkade inte tycka att jag överdrev iaf. Hon föreslog en spruta i varje knä! Men efter liten diskussion så bestämde vi oss för att bara ta det vänstra. Ja, kul är det ju inte, men det går rätt fort och så hoppas jag kunna skutta omkring redan i morgon.

Idag gick Daniel och jag på bio och såg Hundraåringen. Den var faktiskt riktigt rolig och jag tyckte nog att den gör boken rättvisa, även om det var länge sedan jag läste boken. Bion började redan halv 12, så efteråt gick vi och åt lunch på Aioli - en tapasrestaurang. Där var lugnt och skönt, och jättegod mat! Det var min födelsedagspresent från Daniel, även om jag inte fyller förrän om en vecka.

Nu är det bara fem dagar tills vi åker, och här hemma har resfebern börjat kännas av ordentligt. Sigge frågar ofta när vi ska åka egentligen, och vi försöker förbereda honom genom att berätta en massa om flygresan och Thailand. Han gillar att höra dessa berättelser och ber om att få titta på bilderna från våra tidigare resor. Daniel och jag går och känner oss lite halvsjuka (fast det är bara inbillning) och vi har redan ringt 1177 två gånger på bara några dagar (!). Vi tänker nog inte på så himla mycket annat än resan just nu. Magen pirrar och huvudet är fullt av saker vi måste komma ihåg att ordna med eller packa. Svea är nog ganska ovetande om allt. Skönt för henne!

Nu ska jag gå och kolla Downton Abbey. Bästa på hela veckan!

Nu har jag möblerat och tvingat Daniel att utföra diverse ihopskruvningar inne på Sveas rum. Äntligen börjar det bli färdigt! Sigges kök har fått flytta in, eftersom alla hans musikinstrument behöver den ytan. Bordet och stolarna fick Svea i julklapp, och dena söta bokhyllan fick hon när hon fyllde. Nu fattas bara några förvaringskorgar till Expedithyllan, en tavellist och ev. nån mysbeslysning på väggen.

På juldagen kom Daniels syster och make (för de har faktiskt gift sig för bara ett par veckor sen!) och hängde med oss hela dagen. Hängde är verkligen bokstavligt talat, för maken till slödag har jag aldrig varit med om. Men oj så skönt! Barnen fick gå i pyjamas hela dagen, och vi tittade på dåliga filmer och TV-program hela dagen tror jag. Sigge och jag byggde med hans nya Lego, och Sigge spelade mycket på sitt nya trumset som han fick av Sofia och Bilal. På kvällen åt vi hemgjorda hamburgare som Daniel grillade ute, för vi var redan trötta på julmaten. Idag får det nog bli lite rester iaf. Så spelade vi ett för oss nytt spel som var lite krångligt först, men kanske berodde det på att vi var så många. Sen somnade jag i soffan till Sällskapsresan.

Vi firade julafton här hemma med min mamma, Daniels pappa samt syrran och hennes sambo. Det blev en lugn och skön dag. Som brukligt när vi är hos oss gick vi en långpromenad och sen satte vi oss i bastun på förmiddagen. Sen var det julmat, Kalle och mera mat såklert. Höjdpunkten för Sigge var förstås när jultomten kom. Ingen av barnen var rädd för tomten, men nån kram fick han inte. Där gick gränsen. 

Barnen fick många paket. Sigge fick bla en dammsugare, spel, en riktig liten verktygslåda med verktyg i, en gitarr, en resväska med Blixten på och Lego. Svea fick böcker, kläder, ett barnbowlingspel, klossar mm. Oj vad de har lekt fint sedan dess! Sigge har varit flera timmar på sitt rum och lekt helt själv.

Vi vuxna gav inte så många paket till varandra, vilket vi hade bestämt sedan tidigare. Jag fick ett stort ljus från Yankee candle, en mössa, presentkort på kläder och en turban (!). Sen fick jag en tidig födelsedagspresent också - en bok.

I julklappskalendern fanns en pärlplatta:

Vi har många sådana här kort på Svea:

Hon är nämligen väldigt förtjust i att se sig själv i min telefon. Om jag sitter på golvet med telefonen så kommer hon och backar intill, sätter sig i knät och gnäller lite. Sen blir hon inte nöjd förrän jag vänder kameran mot henne.

När Svea blir lite trött framåt kvällen så får hon ha sin napp och snutte. Då går hon ofta omkring såhär med armen i vädret, och liksom klämmer fast snutten mellan kinden och axeln.