Sigge satt och ritade vid köksbordet. Efter en stund kom han till mig och visade sin teckning -"En sol" sa han. Och visst syns det att det är en sol? Gul och rund med några strålar.

Sigge kan vara väldigt bestämd ibland. Det ska vara på hans sätt eller inte alls. Han vill även göra saker på egen hand. "Jag kan" är en ofta använd fras. I helgen var det extremt mycket sånt, kanske för att Joakim och Rebecka var här och Sigge ville klara lika mycket som dem. 

Vid frukosten i söndags så ville Sigge ha te i sin Pippimugg. Han får lite te med mjölk ibland så det var inget konstigt. Jag gjorde iordning en teklämma med löste i och ställde i hans mugg medan vi väntade på vattenkokaren. Men teet skulle inte vara kvar i klämman, tyckte Sigge, utan det skulle ligga löst i muggen, så han klämde ut det. Sen hällde vi på vatten. Daniel skulle vara snäll och silade bort teflingorna samt hällde på mjölken som han alltid brukar ha. Då fick Sigge raseriutbrott och var mycket upprörd. Han skulle minsann inte ha nån mjölk, och var tog teflingorna vägen!?! För att få en lugn frukost var vi tvugna att hälla ut teet och börja om från början. Göra på Sigges sätt. Så här drack han sitt te:

"Mmm dott" och " Smaskigt" tyckte SIgge när han drack med teflingor hängandes på kinderna. Tokunge! Men som förälder får man välja sina strider, och vill han prova så varsågod. 

I helgen fick Sigge följa med ut i bastun en stund. Jag var ju tyvärr inte med själv men Daniel berättade att han verkade trivas och inte hade klagat på värmen. Nu fick han bara sitta en liten stund men iaf. Han var nöjd när han kom in, lite klibbig på kroppen och röd om kinderna. 

Idag bara regnar och regnar det. Perfekt väder för ett besök på biblioteket. Sigge tycker att pussla är roligast så jag får låna böcker själv. Han sjunger och pusslar. Fruktsången, Jag hamrar och spikar samt Var är tummen står på repertoaren.

I onsdags var jag till sjukhuset med Sigge (och Svea var också med) för att han skulle få vaccinera sig. Han fick första dosen vaccin mot hepatit när vi åkte till Thailand för två år sedan, och nu var det dags att fylla på för att få ett skydd som räcker i 20 år. Jag var helt klart lite orolig för hur det skulle gå, med tanke på att läkare/undersökningar/vårdcentraler osv brukar innebära att Sigge tvärvägrar och skriker. Vi har pratat med Sigge i flera veckor om att han ska till sjukhuset och få en spruta, och vi har "tränat" genom att leka att vi ger honom en spruta i armen. Dessutom lovade jag honom en belöning/muta i form av en glass som han skulle få efter sprutan. 

Så Sigge var riktigt laddad inför vaccineringen och var jätteduktig. Precis när sköterskan började vifta med sprutan så ångrade han sig och blev ledsen så jag fick hålla honom medan hon skyndade sig att ge sprutan. Det gjorde nog lite ont, plus att han var arg för att jag höll fast honom så han tjöt och var både arg och ledsen efteråt. Men han fick en "medalj" av sjuksköterskan, och så åkte vi till McDonald's och åt glass, för mjukglass skulle det vara hade Sigge bestämt. 

  Dagen efter pratade han stolt om sprutan och glassen och visade medaljen för fröknarna på förskolan, så jag hoppas inte att detta har spätt på hans rädsla för sjukvård.

På förskolans gård växer det många buskar med röda bär. Det ser ut som röda vinbär, men jag är inte säker på att det är det. Buskarna är liksom klippta och jag tror inte att bären växer i vinbärsklasar. Hur som helst så är de ofarliga om barnen äter av dem. Sigge älskar ju att plocka bär och äta dem, så han håller fortfarande på och plockar av gammla skrumpna bär från de där buskarna nästan varje dag. "Mmm, dott" säger han. Men jag undrar om de verkligen är så särskilt goda längre. Ser inte så ut med tanke på Sigges minspel: