Gissa vem.

Nja, kanske inte bära men hålla kan du få.

Sigge har beställt sin favvorätt till lunch. "Pasta hack" sa han när jag började prata om mat. Hack betyder tack. Pasta och frukt pratar han mycket om.

Idag var det dags att förflytta lekstugan en bit i trädgården och få upp den på de lecablock som den ska stå på. Daniel har knappt kunnat tänka på annat de sista två dygnen, utan funderat på hur det ska gå till. Helst ville han undvika att behöva använda lastmaskinen som var här i torsdags eftersom det blev lite gropigt i gräsmattan när den körde in. I natt drömde han till och med att lekstugan var så tung för att det var full av äpplen!

Som tur är har vi världens bästa grannar. Tänk vad det är härligt att bo i en by där man hjälper varandra och ställer upp! Tre karlar som fick fundera en stund, och så kom de på denna fiffiga idé:

  I går var jag och Sigge ute och lekte när det regnade. Men i lekstugan gjorde det inget. Jag satt på lilla bänken utanför och den är också under tak så det var perfekt:

Idag undrar jag vad jag utsätter Sigge för egentligen. När jag lämnade honom på förskolan blev han jätteledsen och sparkade och grät och sträckte armarna efter mig när jag gick. Efter sommaren har ju Sigge trivts så himla bra på förskolan och liksom skuttat in och knappt haft tid att säga hej då. Han trivdes tidigare också, men både fröknarna och jag märkte att han liksom funnit sin plats. Men nu, sen han började gå 15 timmar i veckan, 5 timmar om dagen onsdag till fredag, har han varit lite mer reserverad och inte alltid så glad vid lämning. Idag tog verkligen priset. Det kändes inte alls roligt att gå därifrån. Så får man dåligt samvete, för jag skulle ju kunna ha honom hemma. Men så tänker jag att på lång sikt är det ju knappast en bra lösning att han får vara hemma. Bättre då att han snabbt får komma in i de nya rutinerna. 

Snart kommer lillasyster också, och då blir det en stor förändring till för Sigge. Förändringar både hemma och på förskolan samtidigt, de platser där man ska känna sig trygg. Dessutom tror jag inte att Sigge får vara på förskolan de tio dagar som Daniel kommer vara hemma efter förlossningen. Självklart mysigt för oss att få vara tillsammans hela familjen, men hur blir det för Sigge när han ska tillbaka till förskolan efter två veckor hemma när det redan nu är jobbigt?

Man kan ju tycka att jag som förskollärare skulle vara lugnare, jag har ju sett precis det här hos andra barn. Men det är ändå skillnad när det är ens eget barn, då har man svårt att bortse från sina egna känslor. Fast jag tänker att det nog kommer ordna till sig så småningom. Det är bara lite jobbigt innan vi når dit. 

Banan- och havtornsmoothie är gott!

I går när jag var på vattengympa fick Sigge vara hos farfar några timmar, något som ingen av dem har något emot - tvärt om. De hade varit i en skogsdunge, ätit persika och citronmuffins, myst vid TV:n mm. När jag kom lektes det på framsidan i den varma solen. Termometern i bilen visade på härliga 24 grader kl 17.

  Vattengympaledaren Åsa skojade förresten (hoppas jag åtminstone!) och sa att jag nog skulle komma på vattengympan nästa vecka också, för jag var alldeles för smidig för att det ska vara dags än....