Ofta när Sigge och jag är själva hemma på morgonen så undrar han vart pappa är. "Han är på jobbet" säger jag, och det köper han. Även om han varit på Daniels jobb många gånger så undrar jag om han förstår vad jag menar när jag säger att pappa jobbar. Någon slags föreställning om det där med jobb har iaf Sigge. Här om morgonen kom han med sina leksakshörselkåpor och sin pippiväska och ville ha hjälp att ta på sig dem. Sen sa han en lång harang där jag bara förstod slutet som var "jobba", och så pekade han över axeln. "Ska du gå till jobbet?" frågade jag. Då nickade han och gick iväg till sitt rum där tydligen jobbet var. Undrar vad för yrke han har...

Jag är redan i vecka 30, vad fort det går nu! Om ca 10 veckor är vi fyra i familjen. Tänk så häftigt! Och innan dess ska vi ha semester, så det känns som att tiden kommer gå jättefort. Jag jobbar en vecka till efter denna, sen går jag på semester. Vi ska tillbringa en vecka på Åland med min mamma och syster och deras "gubbar". Annars har vi inga spikade planer, utan anpassar oss lite efter väder och vind helt enkelt. Jag har blivit beviljad lite graviditetspenning (fd havandeskapspenning) så efter semestern jobbar jag halvtid i fyra veckor innan jag går hem helt, 11 dagar före beräknat förlossningsdatum.  

Jag mår bra än så länge. Lite småkrämpor sådär som halsbränna ibland och den eviga ischiasnerven, men det är inget att klaga över egentligen. Än känns inte magen så jättestor att den är ivägen eller sådär. Men det kommer väl. :o)

Inatt började Sigge kräkas flera gånger. Han kräktes först på sitt rum och sen igen när jag bar in honom i badrummet, och efter nån timme kräktes han lite i vår säng och på golvet i sovrummet. Daniel och jag fick duscha av honom och städa golvet på i stort sett hela övervåningen innan vi kunde somna alla tre. Stackars Siggeplutt! Undrar vad som utlöste det, för det var många timmar sen han hade ätit något, och idag är han precis som vanligt igen och kan äta. Vi är hemma idag hur som helst, ifall det är nån magbacill. I morgon jobbar jag kortdag, och då rycker farfar in och tar hand om Sigge tills jag slutar. Tur vi har farfar!

Sigge har en röd leksaksbil av märket Volvo. Den är från när Daniel var liten och har väl sett bättre dagar. Hur som helst så har jag lärt Sigge att det är en Volvo-bil. "Våvvo-bi" säger han. På sista tiden när vi är ute så pekar han på alla röda bilar och säger våvvo-bi. Tror att han har missuppfattat lite....   

I går slutade Sigges penicillinbehandling. Tänk vad jobbig första veckan var för oss alla i familjen, när Sigge inte alls ville ta sin medicin! Tre gånger om dagen var vi tvugna att hålla fast honom och tvinga i honom medicinen, vilket ju verkligen inte kändes särskilt roligt. Men en kväll funkade det helt plötsligt jättebra och han svalde allt utan att spotta och fräsa. Han avslutade till och med med att säga "meja". Efter det var det aldrig några bekymmer längre.

Efter en varm dag som idag behöver alla blommor vatten. Sigge och jag hjälptes åt ikväll. Jag hade den stora vattenkannan och Sigge den lilla. Tänk vad roligt det är med vatten!

Vilket konstigt väder det är nu alltså. Inte känns det som juni inte. Sol och regn om vartannat, och inte särskilt höga temperaturer. Det är ju tur att det ändå kommer lite fina solstunder mellan skurarna så att man kan var ute och leka. Daniel och Sigge var ute en lång stund på eftermiddagen igår, medan jag låg på soffan och vilade och glodde på en repris av nåt avsnitt ur en serie om en barnmorska i East End för länge sen. Sen kom dom och hämtade mig för då ville de visa vad de höll på med. Granntjejen Ebba och hennes mamma hade kommit över så de lekte tillsammans på vår baksida. Sen hade Ebbas pappa kommit också, och han hade med sig en pytteliten cross som mina grabbar förstås hade provat. Sigge älskade det, och ville att jag skulle komma och titta, så det gjorde jag förstås.

I går slutade jag tidigt och var och hämtade Sigge hos farfar. På hemvägen passerade vi Daniels jobb precis lagom till eftermiddagsfikat, så vi stannade till och fikade med honom och hans kollegor. Sen ville ju Sigge provsitta i en polisbuss och annat kul som han lärt sig att man kan göra där...

I går fick vi komma till vårdcentralen eftersom Sigge har varit sjuk i 7 dagar, och det inte direkt synts några tecken på bättring. Det var tydligen en traumatisk upplevelse för Sigge som motsatte sig alla undersökningar och provtagningar både högt och ljudligt. Tre gånger fick jag hålla fast honom allt vad jag hade för att de skulle kunna lyssna på lungorna och titta i öronen och sticka i fingret. Ingen rolig upplevelse för varken Sigge eller mig. Han vrålade och slingrade sig, blodade ner tröjan och försökte rymma ut ifrån rummet.

Hur som helst fick vi med oss ögonsalva och penicillin, och jag tycker allt att hans ögon börjat vara mindre nu, och att hans aptit blivit bättre. Nu börjar det roliga med att tvinga i honom äcklig medicin tre gånger om dagen i tio dagar...

Idag är Sigge hos farfar. Ska hämta honom där efter lunch då jag slutar tidigt.