Ikväll när vi satt och åt mat hördes glassbilen närma sig. Vi har aldrig introducerat glassbilen för Sigge, så han har aldrig fattat vad det är som låter. Men ikväll ropade han glatt "glassbilen!!", så tydligen har han nu lärt sig vad det är för något. Jag tänkte att vi kunde köpa nåt paket med glass, så vi fick skynda oss att ta på skorna och klä på Svea tröjan som vi precis tagit av för att hon inte skulle spilla köttfärssås på den. Glassbilen stannar en bit bort från vårt hus, men trots tröjpåklädning hann vi dit innan den åkte vidare. Jag köpte ett paket med "barnglassar" så att jag inte skulle lockas att smälla i mig alla själv. När vi kom hem igen hade maten i princip kallnat, men vi lassade i oss den iaf. Sen fick Sigge välja glass och tog en av de oansenligaste i hela förpackningen, men han var lika lycklig för det.

I går körde jag iväg familjen för att kunna sitta i lugn och ro och skriva på min uppsats. Det gick faktiskt riktigt bra, och nu känns det som att läget är under kontroll vad gäller uppsatsen. Daniel och barnen roade sig med att gå en långpromenad och sen åka på marknad.

Idag började vi med att städa huset. Det är faktiskt lite svårt att städa när barnen (ffa den lilla) hela tiden river fram det man plockat undan och vill plaska med smutsvattnet i skurhinken tex.

Sen har vi haft besök av Rebecka och hennes kompis, och senare även av farfar Leif.

Mycket av min tankeverksamhet har gått åt till det faktum att jag börjar jobba i morgon, efter ett år hemma. Jag har plockat fram tofflor, överdragsbyxor och fixat matlåda. Hoppas jag inte glömt nåt och att morgondagen löper på bra. Nu är det väl bäst att jag försöker sova så jag orkar upp kl 6 i morgon.

Jag blev lite full i skratt när Sigge refererade till leksaksgurkan som squash. Vi har ätit mycket squash på sista tiden...

I fredags var vi till polisen igen. Denna gång för att hämta ut Sveas färdiga pass, och för att ordna med ett nytt pass till Sigge. Han har ett giltigt pass, men eftersom han är 10 månader på den bilden tyckte vi att det var bäst att göra ett nytt pass till honom också. 

Sigge tyckte att det var lite läskigt först, så det kom ett par tårar. Men sen märkte han att det inte var något farligt så då gick det bra. 

Lite roligt var det att jag träffade på en familj där, vars barn jag har haft hand om på mitt första jobb inom förskolan. Flickan var 10 år nu, dvs dubbelt så gammal som när jag träffade henne senast. 

I dag på förmiddagen pratade Sigge och jag om vår kommande resa till Thailand. Han frågade och jag berättade. Först lekte vi att vi var hos polisen och beställde ett pass till Sigge, sen gick vi upp och tittade på hans gamla pass, och på mitt och Daniels. Sen fick jag berätta om allt jag kunde komma på. Jag berättade om maten, vad man kan äta och dricka. Vilka frukter som finns. Att vi kan bada i poolen och i havet. Att stranden är som en jättestor sandlåda där vi kan gräva och bygga. Det finns små krabbor som bor i sanden och som kommer upp och springer runt på stranden. Att det finns små ödlor som brukar komma in i rummet, men det gör inget för de äter upp myggen. Vad en tuc-tuc är för något. Hur en thailändsk pannkaka ser ut, och att man äter den med hjälp av en smal pinne. 

Sigge frågade och frågade så jag fick berätta om allt i detalj. Sen gick vi till datorn och tittade på bilder från våra tidigare thailandsresor.

Idag blir den här killen 3 och ett halvt år!

Stora lilla Sigge.

Han har firat med att vara hos farfar på eftermiddagen (som vanligt på torsdagar), och ätit Ahlgrens bilar.

Sigge bad att vi skulle gå på promenad efter maten ikväll. Vem kan motstå det?

Idag när jag hämtade Sigge och Alma så pratade jag lite extra med personalen för de hade så lugnt. De berättade att de tyckte att det hade hänt så mycket med Sigge över sommaren. Han pratade och babblade och tog för sig på ett helt annat sätt. Han har också lekt väldigt bra med andra barn, framför allt en tjej i hans ålder. När jag kom så lekte de mamma och pappa. Han är ju ganska försiktigt lagd, så han har inte tagit så mycket utrymme på förskolan förut. Hoppas att det håller i sig, och inte bara beror på att det är lugnare med färre barn på förskolan nu innan det drar igång på riktigt. 

SIgge lekte doktor och smorde in Daniels och mina fötter med fotkräm. Vi klagade inte, det var jätteskönt.