I söndags åkte vi upp till Stockholm för att åka en 24-timmars kryssning till Åland. Pappa och Anna-Lena följde med, och även Frida och Philip.   

Sigge och moster Frida väntar på att få köra ombord på båten.

Det var en lugn och mysig tur. Vi åt gott på kvällen och dansade lite. Sigge skakade loss på dansgolvet som bara den. Tyvärr hade jag inte kameran med då. Sen somnade han i vagnen efter mycket om och men.

På båten fanns ett "knatte-land", ett jättestort lekställe för alla barn. Där hängde vi en del förstås. Sigge gillade att flyga elefant:  

När vi kom tillbaka till Stockholm igen följde vi med Frida och Philip ut i skärgården där Philips familj har sommarhus på Risholmen. För att komma dit är man tvungen att åka båt i ca 1 minut:  

Vi fick bo i en jättemysig liten gäststuga precis nere vid vattnet. Man ser taket på vår stuga till vänster i bild:   Här är stora huset:  

På kvällen grillade vi hamburgare och satt och pratade, och tittade på Philips släktingar som åkte vattenskidor. Nästa dag var det underbart väder, så vi tog båten till Vaxholm där vi åt mumsig glass och promenerade runt lite. Bland annat så kändisspottade vi David Hellenius på vattenskoter och en av Antikrunde-gubbarna som kom ut från ett lunchställe. Tillbaka på Risholmen njöt vi av solen. Låg och läste i en solstol. Innan vi åkte hem på kvällen bjöds det på grillad korv. Härlig dag!

Sigges morfar och Anna-Lena har varit här i ett par dagar. Idag åkte vi till Gamla Linköping och Valla på en liten utflykt. Det är Linköpings största turistmål, ett friluftsmuseum. Det var jättemysigt och somrigt att vandra runt och titta på lite allt möjligt.

På promenad i Valla-skogen:

Klappade och matade getter.

Sigge träffade två fina hundar som hette Elvis och....Sigge!

Kuckeliku sa Sigge till tuppen och hönorna. Ja, eller något liknande i alla fall:

På Dahlbergs café i Gamla Linköping hittade Sigge äppelkart. Fast sen blev det köttbullesmörgås och fika under ett träd.

Idag blev Sigges sandlåda färdig. I tisdags grävde Daniel för glatta livet i vår leriga, tunga jord. Lite hjälp fick han av grannens jordfräs. Sen lyfte vi sandlådan på plats och jag satte dit en markduk i botten. Idag har Daniel varit iväg och hämtat två lass med sand att fylla den med. Sen var det äntligen dags för Sigge att inviga den:

Brrrr....

     Hela vår lilla lekpark.

    Massor av sandleksaker.

Igår var Sigge och jag på Maxi och handlade, och lämpligt nog så hade de "ta 3 betala för 2" på sandleksaker, både styckvis och på hela set, så vi passade på att komplettera det lilla vi redan hade. Nu har vi visst ganska mycket...

Så här såg det ut i våra odlingslådor i slutet av maj. Ser inte mycket ut för världen...

Nu ser det ut såhär. Mycket roligare syn.   Rabarber, gräslök, luktärt (tror jag), sallad och dill i förgrunden. Potatis, vaxbönor och sockerärter i bakgrunden.

Sigge älskar att gå och dra upp sallad och dill lite närhelst andan faller på.

De senaste veckorna har Daniel och jag funderat mycket kring hur vi ska göra med sandlåda till Sigge. Vi är ganska ohändiga av oss, så att bygga en egen bestämde vi oss för att inte göra. Då började vi kolla byggvaruhusens utbud av sandlådor, vilket visade sig vara knapert, och alla sandlådor var så små. På Blocket finns en del fina sandlådor till salu upptäckte vi, tyvärr ingen i Linköpingstrakten. Om man skulle låta skicka en sandlåda från en annan del av Sverige så blir det ganska dyrt. Så vi hade liksom fastnat lite kan man säga...

I förrgår var vi bjudna på fika till Marika och Mogge, några av de snällaste och trevligaste man kan tänka sig tillika vår husläkare och Daniels kollega. När vi beklagade oss över vårt sanlådebekymmer, så sa de att vi kunde ta deras gamla sandlåda om vi ville ha en så gammal en. De hade nämligen en på sin tomt som de inte har någon användning för. De hade ändå tänkt att ta bort den och bygga en grillplats på dess ställe. Hur perfekt var inte det?!?

Så idag har Daniel varit iväg med fyrhjuling och släpkärra och hämtat hem sandlådan. Några brädor var murkna så dem har han bytt ut. Nu ska det "bara" grävas lite också innan vi kan få den på plats.

En av de hittills varmaste sommardagarna tyckte Sigge att det var läge för vantar:  

I torsdags kväll regnade det en hel del just där vi bor och i Vikingstad (där jag jobbar, ca 1 mil från oss). Det regnade så mycket att det i Vikingstad blev nåt fel, och avloppsvattnet bytte riktning och forsade in i källaren på flertalet hus. Lustigt nog så regnade det inte alls inne i stan.

Hur som helst så var det fortfarande väldigt varmt ute på kvällen, trots att det hade regnat. Sigge följde med ut på altanen en stund och var helt lycklig över att springa runt på det blöta trädäcket:      

Det här är Sigges nya pose. Så gör han ofta när han busar lite och springer omkring.

Det var dåligt med gissningar på vad min förträffliga maskin ska användas till, så det är väl bäst att jag avslöjar det ändå. :o)

Maskin är förresten kanske fel ord. Den är ju manuell och så.

Men.....det är ju en plastfolie-avrivare!!  Har ni inte alltid önskat er en sådan? Det borde ni!

Skämt åsido så är i alla fall jag hemskt glad åt min Wrapmaster. De hemska rullarna med plastfolie från Ullared (som ALDRIG tar slut heller, vilket ju borde vara något positivt men inte har varit det förrän nu) funkar nu finfint. Man bara drar ut så mycket plastfolie man behöver och trycker till på "locket" som skär av plasten. Aldrig mer trasslig plastfolie!

Har ni förresten tänkt på hur olika plastfolie (eller gladpack som Sigges mormor säger) har olika bra häftförmåga? Vissa vill ju inte alls sitta kvar på skålen eller bunken som man har tänkt sig. På den punkten är däremot Ullareds egen plastfolie underbar för den fastnar på det mesta.

Annars finns det ju något som liknar badmössor att sätta över maten/skålen/bunken. Fast dessa återanvänder man, och det innebär ju lite krångel med att diska dem.

Så min slutsats är att Ullareds plastfolie i kombination med en Wrapmaster måste vara det allra bästa i plastfolieväg. :o)

Tänk att det går att få ihop ett helt inlägg om PLASTFOLIE!