Förra veckan var jag ju till reumatologen och fick en kortisonspruta i mitt knä, eftersom det var så himla svullet och gjorde jätteont. Det hade dessutom stelnat i en lite böjd position så jag fick halta fram på tå på den foten. 

Själva besöket hos reumatologen var ju en resa i sig. De brukar ha några parkeringsplatser precis utanför reumatologen eftersom vissa patienter har svårt att röra sig. Efter kortisonsprutan ska man vila leden i ett dygn för bästa effekt, så jag tänkte ställa bilen på en av de där särskilda platserna. Men när jag kommer dit så hör parkeringsplatserna till en annan avdelning nu, och när jag snurrar runt kvarteret så hittar jag inga andra platser. Min tid börjar närma sig så jag får åka bort till stora parkeringen och där är det förstås fullproppat så jag får ställa mig alla längst bort och sen halta så fort jag kan över sjukhusområdet. Sköterskan i receptionen blev inte glad när jag berättade att jag stod så långt bort, och tyckte det var väldigt dåligt att jag inte fått information om vart jag kunde parkera. Hur som helst så fick jag komma in till läkaren som gav mig min kortisonspruta och tömde knät på lite vätska. Det är ingen särskilt trevlig upplevelse att få en sån där spruta, men det gick ändå rätt bra. 

När det var klart började jag fundera på hur jag skulle ta mig tillbaka till bilen. Att gå kändes uteslutet, eftersom jag inte ville förstöra effekten av sprutan. Jag ringde Daniel, men han befann sig med båda barnen på andra sidan stan på väg in på IKEA för att äta lunch. Jag var nog lite känslig och labil efter att ha haft så ont och tagit sprutan och allt så jag bröt ihop och stod och grinade i receptionen. Sköterskan blev helt förskräckt och försökte trösta mig och bjuda på kaffe. Det slutade med att jag fick ringa en taxi och åka den relativt korta biten till sjukhusparkeringen. Det kostade 65 kr. Taxikillen måste ha undrat över den körningen. :o)

Sköterskan var iaf jättegullig och ringde hem dagen efter för att fråga hur det gått och be om ursäkt för att jag inte fått rätt information.  

Redan dagen efter var knät nästan bra igen. Lite smärta på ena sidan och lite svullet, men bra rörlighet. Ännu en dag senare var det så bra som aldrig förr. Fantastiskt!

 

Lisa - mamma till Knut & Agnes

18 december 2012 12:46

Men var det ingen som erbjöd sig att skjutsa dig med rullstol dit?? =/

http://mammatillknut.bloggplatsen.se

siggemckvack

18 december 2012 14:25

Nix tyvärr inte. Fast det var nog inte möjligt med all snö som var.

 

Moster Frida

18 december 2012 14:37

Men min stackars syster! Förstår dig till fullo. Skönt att det är bra i knät nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Här har vi haft härligt väder idag. Lite blåsigt, men soligt och skönt. Förmiddagen ägande jag åt att skrubba och gno på uteplatsen. Bort med pollen, spindelväv och gamla torra löv. Och så fram med dynor, solsängar och lite blommor. Så här sent f...

Sigge funderar: - hur kunde mammorna komma efter dinosaurierna? -Ja du, det kan man undra, sa jag. Men papporna då hur tror du de kom? - Från magen såklart! Sigge bygger och bygger med sitt lego. Den här båten satt han och utvecklade och bygde ...

Bara roligt har vi haft idag. Sigge och jag blev hämtade av Sigges kompis Alma och hennes mamma och syster på förmiddagen. Vi åkte till Leos lekland. Tack vare det fina vädret var där väldigt lugnt och folktomt. Efter ett par timmars lek och lite lun...

Jag kommer i säng alldeles för sent om kvällarna vilket jag bittert ångrar när klockan ringer 05.30. Men det finns ju så mycket kul man vill hinna med på kvällen! Ikväll har jag hängt med två kompisar och blivit bjuden på mat och rabarberpaj, och igå...