I går ramlade jag i trappen när jag bar på Svea. Som tur är så höll jag fast Svea så hon klarade sig utan minsta skråma, men det innebar ju att jag inte kunde ta emot mig själv. Aj, aj så ont det gjorde! Och så rädd jag blev! Men det gör nästan ännu mer ont idag, för att inte tala om i natt. Vaknade vid halv två och hade så ont i foten och stortån att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Skickade ner Daniel att hämta värktabletter men det tog ändå tid innan jag kunde somna om. 

Så himla onödigt!

Svea hjälper till att packa upp efter storhandlingen. Sen smaskar hon loss på sin strumpa.