Idag har vi varit både på BVC och sjukhuset, barnen och jag. På BVC vägdes och mättes Svea som vanligt. Hon väger nu 7340 g och är 65,5 cm lång. Kerstin var även lite imponerad av att Svea har börjat åla, och konstaterade att båda våra barn verkar vara motoriskt lagda. Sen kom läkaren och gjorde halvårsbesiktningen. Jag såg att hon stod och drog i Sveas ben, som för att se att de var lika långa, och påpekade att vi skulle röntga hennes höfter senare idag. Det tyckte hon var bra, för hon tyckte att det var nåt suspekt med Sveas höfter. Hon uppfattade att det ena benet är lite kortare än det andra och att "tjockisvecken" på låren är asymetriska, vilket skulle kunna tyda på höftproblem. Så hon skulle skicka en remiss till ortopeden också. 

Åh, jag hoppas verkligen inte att det är något fel på Sveas höfter! Vi har vänner vars dotter har detta fel, och det upptäcktes också på röntgen vid 6 månader tror jag. Hon fick opereras och vara gipsad i en lustig ställning med benen i många, långa veckor. 

Anledningen till att vi skulle på röntgen idag, är för att jag själv föddes med höftluxation, och det kan vara ärftligt. Därför fick vi komma till ortopeden när Svea bara var någon vecka gammal (då tyckte de att allt verkade normalt), och så kallas man på röntgen efter sex månader. 

Idag fick även Sigge röntga höfterna eftersom han inte fick vare sig någon undersökning eller röntgen när han var liten, trots att jag påpekade flera gånger till läkare på BB att jag haft luxation. Sigge var väldigt peppad inför dagens röntgen, men när vi väl kom dit så ville han inte vara med längre. Han grät och stretade emot. Personalen på röntgen tyckte jag inte alls om. De bara stod där och fick mig att känna det som att Sigge var besvärlig. De sa knappt ett ord. Sen efter en liten stund så sa mannen som verkade bestämma därinne "Nej, nu får vi snart ta i med hårdhandskarna". Som tur är fick jag Sigge att lugna ner sig genom att riva i och säga till honom på skarpen. Sen upptäckte han att det inte var ett dugg farligt, så det gick jättebra. 

Efteråt åkte vi till Daniels jobb och åt lunch med honom och jobbarkompisarna. Sigge tog en provtur i en truck:

Svea är som sagt väldigt "på" nu för tiden. Hon får tag i saker på ett helt annat sätt, ska undersöka allt och är verkligen nöjd med att ligga och fippla med något:

Sigge är väl inte lika nöjd över detta, speciellt inte när hon tar hans älskade sparkcykel. Men det är bara att han vänjer sig antar jag.   

Det var som att Svea kände på sig att hon blivit "stor" nu - hela 6 månader igår. För idag har hon provat några nya färdigheter. När jag hämtade henne i sängen i morse låg hon tex med fötterna på huvudkudden:

Sen när vi satt och åt frukost och Svea låg på golvet så upptäckte jag att hon började åla framåt, målmedvetet. Förut har hon mest ålat baklänges lite oplanerat sådär, eller rullat omkring. Här är en filmsnutt där hon ålar efter nappen. Sen är jag elak mamma och snor nappen för att få henne att göra om det, men det gick hon inte på:

Hon har på sista tiden blivit så "med", och försöker tex ta fjärrkontrollen, eller vad som nu råkar befinna sig i närheten. Sigge är inte helt nöjd med att hon tar hans saker, eller att hon inte ligger kvar där jag lägger henne.    Hon har också börjat att försöka ställa sig på alla fyra. Många som träffat Svea senaste tiden (tex sköterskor och läkare på reumatologen då hon fick följa med mig dit) har sagt att hon verkar väldigt nyfiken. 

Ätandet har stått still ett tag. Förra veckan hade Svea problem med magen och då slutade vi ge något annat än ersättning, men nu börjar det bli dags att ta tag i det där med puréer mm igen. Senaste veckan har hon inte heller sovit lika bra som vanligt. Ett par nätter har hon vaknat typ varje timme och det var svårt att få henne att somna om, men de flesta nätterna somnar hon ändå om bara man stoppar in nappen. Men eftersom hon sover i eget rum nu så innebär det att Daniel och jag är uppe och springer några gånger var varje natt. 

Grattis på 6 månadersdagen vår lilla älskling!

Hittills har det gått åt tre handdukar.

För ett par veckor sen hittade Svea sina fötter. Vad jag kan minnas från när Sigge var liten så var han mer intresserad av fötterna än vad Svea är. Hon har mest konstaterat att hon kan nå dem, men att de är lite jobbiga att få tag i.

Stackars, stackars lilla Svea så sjuk hon är idag. Vaknade vid 6 i morse och var het som en stekpanna. 40,3 visade febertermometern. Hon fick panodil, då gick tempen ner till 39, men det är ändå rätt högt tycker jag. På 1177 sa de att en läkare behövde titta på henne eftersom hon är så liten. Men när jag ringde vårdcentralen tyckte de inte att det var nödvändigt eftersom hon inte haft hög feber så länge. Se till att få i henne vätska och ge febernedsättande kontinuerligt hela dygnet så att hon aldrig kommer upp i de där höga siffrorna igen, var deras råd. Sköterskan skulle ringa igen och kolla läget efter lunch, så det känns bra. 

Hon sover och sover, och när hon är vaken vill hon bara vara i famnen. Inte ett leende har jag fått ur henne på hela förmiddagen. 

Sigge var feberfri hela dagen igår så idag fick han åka till förskolan. Det var han väldigt glad över. Ännu bättre var det att farfar ska hämta honom i eftermiddag och ha honom till kvällen. Oj vad han längtat!