Vilket konstigt väder det är nu alltså. Inte känns det som juni inte. Sol och regn om vartannat, och inte särskilt höga temperaturer. Det är ju tur att det ändå kommer lite fina solstunder mellan skurarna så att man kan var ute och leka. Daniel och Sigge var ute en lång stund på eftermiddagen igår, medan jag låg på soffan och vilade och glodde på en repris av nåt avsnitt ur en serie om en barnmorska i East End för länge sen. Sen kom dom och hämtade mig för då ville de visa vad de höll på med. Granntjejen Ebba och hennes mamma hade kommit över så de lekte tillsammans på vår baksida. Sen hade Ebbas pappa kommit också, och han hade med sig en pytteliten cross som mina grabbar förstås hade provat. Sigge älskade det, och ville att jag skulle komma och titta, så det gjorde jag förstås.

I går slutade jag tidigt och var och hämtade Sigge hos farfar. På hemvägen passerade vi Daniels jobb precis lagom till eftermiddagsfikat, så vi stannade till och fikade med honom och hans kollegor. Sen ville ju Sigge provsitta i en polisbuss och annat kul som han lärt sig att man kan göra där...

Vi hann med mycket annat igår också, förutom besöket på vårdcentralen:

I går fick vi komma till vårdcentralen eftersom Sigge har varit sjuk i 7 dagar, och det inte direkt synts några tecken på bättring. Det var tydligen en traumatisk upplevelse för Sigge som motsatte sig alla undersökningar och provtagningar både högt och ljudligt. Tre gånger fick jag hålla fast honom allt vad jag hade för att de skulle kunna lyssna på lungorna och titta i öronen och sticka i fingret. Ingen rolig upplevelse för varken Sigge eller mig. Han vrålade och slingrade sig, blodade ner tröjan och försökte rymma ut ifrån rummet.

Hur som helst fick vi med oss ögonsalva och penicillin, och jag tycker allt att hans ögon börjat vara mindre nu, och att hans aptit blivit bättre. Nu börjar det roliga med att tvinga i honom äcklig medicin tre gånger om dagen i tio dagar...

Idag är Sigge hos farfar. Ska hämta honom där efter lunch då jag slutar tidigt.

Sigge pratar med mormor i telefonen. Han är mycket mer pratsam när det är på låtsas än när han faktiskt pratar med henne i telefonen på riktigt.    

Nu i veckan när jag har varit hemma ett par dagar med Sigge har jag upptäckt att han kan en färg, nämligen gult! Det var när han hade duschat som vi tittade på motivet på hans handduk och pratade om det. Det föreställer Barbapappafamiljen, och jag pekade på Barbamamma och Barbapappa och frågade vad de hette. Sen pekade jag på alla de andra och sa att det var barnen. Då pekade Sigge på det gula barnet och sa "gul". Senare samma dag såg vi en amerikansk (gul) skolbuss på TV, och då sa Sigge "buss gul".

Idag när vi var på Apoteket satt Sigge i mitt knä vid disken och då pekade han på den gula kortläsar-knappen och sa "gul".  

Jag har inte tränat färgerna med Sigge, men på sista tiden har jag tänkt på att benämna färgerna när jag pratar. Exempelvis så har jag bett honom hämta den röda Volvobilen osv. Kanske är det därför han har lärt sig? Hur som helst så är det bara gul som fastnat än så länge. De andra färgerna verkar han inte ha greppat än.

Sigge och jag städade i hans leksakkslåda i söndags. Jag plockade bort en massa leksaker, t ex sånt som han blivit lite för stor för, och la ut i förrådet. I förrådet hittade jag istället en påse med "skogsfamiljerna" från när jag var liten, som jag tog fram till Sigge. Jag hade även ett hus till familjerna när jag var liten, men det måste vi nog ha kastat. Nån mer som kommer ihåg Skogsfamiljerna?

När jag städade i en låda hittade jag en rulle tapet. Den ritade vi på tillsammans, Sigge och jag: