I morse blev det en tur till doktorn med mitt knä. Vi visste ju inte vad vi hade att vänta oss så vi åkte hela familjen. Hotellet var gulliga och skjutsade oss trots att det inte var så långt, men jag kunde inte gå så det var nödvändigt. Bara att ta sig ner till receptionen nerför alla trappor var en utmaning. Det blev kryckor, kylomslag och två sorters mediciner - en smärtstillande och en som jag tror var antiinflamatorisk. Läkaren trodde det skulle vara bra om en vecka. Hoppas han har rätt. Idag har vi hängt på rummet nästan hela dagen eftersom jag inte rör mig så bra. Daniel har varit ut ett par svängar och köpt mat, och på eftermiddagen tog han och barnen en promenad och var och fikade. Han hittade ett fik som hade riktigt bra kaffe till hans stora lycka. Kaffet här smakar tydligen inget vidare, en dag tyckte han att det smakade nysmälld raket, lite krutaktigt sådär. Vi har läst, barnen har lekt och kollat film. De har badat på balkongen och Sigge har lastat dekorsten i sin lastbil och flyttat dem från ena sidan av balkongen till den andra.

Jag ringde SOS international för att kolla hur man ska gå tillväga i och med mitt läkarbesök och vår reseförsäkring. Än så länge har vi inte lagt ut så mycket pengar att det är värt självrisken, men man vet ju aldrig. Man kan ju söka och se om man får ersättning för att semestern blivit "förstörd".

Idag och igår har det varit jättevarmt och klibbigt. Just det klibbiga är jobbigt tycker jag, det är ju så att man knappt vill kramas med barnen för att det är så otroligt kladdigt. Lokalbefolkningen längtar efter åska säger de, och jag också.