Så har vi lämnat Koh Lanta och befinner oss nu lite närmare flygplatsen i Phuket. Vi bor på ett Sunwinghotell i Bang tao. Bilresa hit, som skulle ta max 4 timmar enligt reseförsäljaren, gick bra men tog 5,5 timmar. Det var kö vid bilfärjan så bara det tog en timme extra. Som tur är skötte sig barnen jättefint. Det var bara stackars Sigge som blev åksjuk sista timmen och spydde flera gånger. Tursamt nog kunde vi hala fram en av barnens hinkar med en blöjpåse i så vi slapp sanera hela bilen.

Det här hotellt är jättestort och har barnklubb och minst 4 pooler mm. Både jag och Daniel undrade nog vad fanken vi gjorde här när vi kom. Det här är verkligen inte vi! Vi gillar mindre och mer familjära ställen. Men herregud, vi ska ju bara vara här i två dagar så vi överlever nog. Så illa är det ju inte egentligen. Fast allt är verkligen mycket dyrare här i Phuket har vi erfarit.

Nu både längtar vi hem, och vill stanna kvar. Jag funderade på var det är man längtar efter och vad man kommer sakna.

Jag längtar efter:

- Mat såsom annat kött än kyckling, mörkt bröd, avokado, oliver, fetaost, sås och potatis.

- Familj och vänner.

- Vårt hus. Lite mer yta till hela familjen, vi har ju bott allihop på 24 kvadrat i två månader ungefär.

- Rutiner.

- Spännande att skola in Svea på förskolan.

- Nyheter i mitt arbete som ska bli roligt.

- Min säng.

Jag kommer sakna:

- Att inte har så mycket rutiner.

- Att få vara med min familj så mycket.

- Slippa städa, laga mat, tvätta mm.

- Ingen stress, inga tider att passa förutom möjligen frukosttiden så man inte missar dagens viktigaste mål.

- Solen, värmen och havet.

Vem skulle inte sakna att kunna tillbringa en vanlig onsdag här?

Eller att få tillbringa massor av tid med dessa två busungar?

Eller att äta 2-kronorsglass på Mon´s restaurang?