Förra veckan var jag ju till reumatologen och fick en kortisonspruta i mitt knä, eftersom det var så himla svullet och gjorde jätteont. Det hade dessutom stelnat i en lite böjd position så jag fick halta fram på tå på den foten. 

Själva besöket hos reumatologen var ju en resa i sig. De brukar ha några parkeringsplatser precis utanför reumatologen eftersom vissa patienter har svårt att röra sig. Efter kortisonsprutan ska man vila leden i ett dygn för bästa effekt, så jag tänkte ställa bilen på en av de där särskilda platserna. Men när jag kommer dit så hör parkeringsplatserna till en annan avdelning nu, och när jag snurrar runt kvarteret så hittar jag inga andra platser. Min tid börjar närma sig så jag får åka bort till stora parkeringen och där är det förstås fullproppat så jag får ställa mig alla längst bort och sen halta så fort jag kan över sjukhusområdet. Sköterskan i receptionen blev inte glad när jag berättade att jag stod så långt bort, och tyckte det var väldigt dåligt att jag inte fått information om vart jag kunde parkera. Hur som helst så fick jag komma in till läkaren som gav mig min kortisonspruta och tömde knät på lite vätska. Det är ingen särskilt trevlig upplevelse att få en sån där spruta, men det gick ändå rätt bra. 

När det var klart började jag fundera på hur jag skulle ta mig tillbaka till bilen. Att gå kändes uteslutet, eftersom jag inte ville förstöra effekten av sprutan. Jag ringde Daniel, men han befann sig med båda barnen på andra sidan stan på väg in på IKEA för att äta lunch. Jag var nog lite känslig och labil efter att ha haft så ont och tagit sprutan och allt så jag bröt ihop och stod och grinade i receptionen. Sköterskan blev helt förskräckt och försökte trösta mig och bjuda på kaffe. Det slutade med att jag fick ringa en taxi och åka den relativt korta biten till sjukhusparkeringen. Det kostade 65 kr. Taxikillen måste ha undrat över den körningen. :o)

Sköterskan var iaf jättegullig och ringde hem dagen efter för att fråga hur det gått och be om ursäkt för att jag inte fått rätt information.  

Redan dagen efter var knät nästan bra igen. Lite smärta på ena sidan och lite svullet, men bra rörlighet. Ännu en dag senare var det så bra som aldrig förr. Fantastiskt!

Daniel och jag har gått Vinterljus inne i stan ikväll. Det är en promenadslinga som de har ljussatt på lite lekfullt sätt. Det var jäkligt kallt att promenera i 20 minusgrader! Men vi gick snabbt så vi höll värmen rätt okej. Sen värmde vi oss på en gammal pub med lite mat.

...och känner mig ynklig. Idag har allting jäklats i princip. Slår vad om att taxin jag väntar på inte dyker upp.

... Som gör väldigt ont! Idag ska jag till sjukhuset och få kortisonspruta. Can't wait!

Senaste två veckorna har jag nog försummat min familj. Även om jag varit fysiskt närvarande så har jag i tankarna varit någon annan stans. Anledningen? Twilight-böckerna!   

Jag har varken varit intresserad av att läsa böckerna eller se filmerna förut. Trodde inte att de var något för mig. Jag gillar inte böcker med vampyrer och sånt overkligt. Rätt larvigt faktiskt har jag tyckt. Men så lånade jag böckerna av syrran i brist på nåt annat att läsa, och tänkte att jag måste väl ge dem en chans eftersom de är så enormt populära. Sen var det kört. Nu har jag snart läst färdigt sista boken och det känns både sorgligt och lite skönt. Sorgligt att avsluta en så härlig läsupplevelse, men skönt att kanske kunna tänka på nåt annat än vampyrer och varulvar.

Så om du möjligen ska tillbringa ett par veckor inlagd på sjukhuset kan jag verkligen rekommendera dessa för att fördriva tiden. Men har du annat att göra (fixa inför jul tex) så får jag istället utfärda en varning!   

Nu måste jag ju såklart även se filmerna och se om de kommer i närheten av böckerna.

...eller det var väl mest mamman som lekte.  

Idag byggde Sigge och jag ett hus. FInt va?   

När Sigge är på förskolan försöker jag oftast hinna med så mycket som möjligt här hemma. Idag tex så storhandlade jag på Maxi, köpte julklappar till barnen på Toys R us, tvättade en maskin tvätt, och började rensa ur förrådet som vi ska måla och organisera upp. 

Men på torsdagar, då tar jag en lång stund för mig själv, och som jag ser fram emot den! När Sigge är på förskolan, Svea sover sin långa förmiddagslur, då sätter jag mig och tittar på veckans avsnitt av Herrskap och tjänstefolk. Underbar serie enligt mig..