Mitt knä har blivit mycket bättre de senaste två dagarna, så vi har till och med kunnat vara på stranden. Jag har blivit skjutsad av hotellet eller tagit en tuk-tuk för att inte överanstränga knät, men ändå rört på mig mycket och det funkar bättre och bättre. Alla thailändare är så oroliga och måna om mig när jag har kommit med mina kryckor. Hotellpersonalen har erbjudit sig att skjutsa oss runt dit vi vill, tuk-tukföraren sänkte priset, glassförsäljaren (som inte pratade mer än tre ord engelska ungefär) gav sig in i nån väldigt invecklad historia som kanske, eventuellt handlade om att han själv opererat sitt knä. Priset har nog ändå Linda, vår solstolskvinna/massageförsäljerska tagit. Hon kom farande ner på stranden med sin mobiltelefon i högsta hugg, föll på knä brevid mig och lade telefonen mot mitt onda knä. Högtalarfunktionen var på, och där ur hördes någon som mässade/bad på thailänska (antar jag att det var iaf). Det var tydligen Lindas bror. Linda var övertygad om att detta skulle hjälpa mig och kom och frågade flera gånger om det inte kändes lite bättre. Idag när vi kom dit fick jag en omgång till. Lite skumt i våra ögon, men tänk så godhjärtat att engagera sig och sin bror för en främande människa sådär.

Vi har pratat en hel del med ett par från Göteborg, Grete och Staffan, på stranden denna vecka. Jättegulliga är de, och har tagit sig an barnen och byggt sandsmörgåstårtor och badat med dem.

Tillbaka på hotellet på eftermiddagen tog Daniel mina kryckor och gick till doktorn för att lämna tillbaka dem eftersom vi åker vidare i morgon. Efter en dryg timme undrar jag vart han har tagit vägen och efter ytterligare en var jag minst sagt orolig. Jag såg framför mig hur jag skulle få åka hem själv med barnen, ringa Daniels pappa och berätta att Daniel förvunnit osv. Ja, jag kanske överdrev en smula men jag kan lätt bli lite hispig. Det började bli mörkt och barnen behövde mat, så jag skrev en lapp på rummet och gav mig ut med barnen. Vi hann inte ut från hotelområdet så mötte vi Daniel som kom joggande uppför backen. Han hade träffat på en gammal jobbarkompis och blivit sittande och pratat förstås. Det är i såna här lägen jag saknar mobiltelefoner.... Kul för Daniel i alla fall, och min ilska försvann fort. Så gick vi och åt och hade faktiskt en jättetrevlig kväll med glada barn som lät oss vuxna prata lite med varanda ibland också. Fantastiskt att Svea var glad så länge, för hon sov bara middag i en halvtimme ungefär.

Igår såg vi ett roligt polisfordon. Den hade massa ljusslingor och jättestora högtalare som spelade hög musik.

Här är stället för min och Sveas olycka. Den översta rampen. På bilden till höger kan man fortfarande se spåren efter den utspillda juicen som Svea höll i knät.

 

Faster Fia

17 januari 2014 09:05

Hej på er alla :D
Vilken skräck det måste ha varit med Svea uppför rampen men vilken tur att det gick så bra med henne, synd bara att ditt knä pajade lite men jag hoppas på att nu när ni åkt vidare att det är bättre. Nu e avundsjukan stor...I natt kom det vi befarade...Värsta snöstormsovädret och vi som ska åka ner till skåne imorn för att gå på dop...men men vi får helt enkelt köra sakta o packa varmt med oss i bilen ifall ngt händer på vägen. De vägarna ner till Sabina är ju inte de roligaste. Njut av värmen och havet...håll er inomhus på eftermiddagarna o smörj er med en massa myggmedel så ni inte får en massa konstiga denguefeber och andra konstigheter resten av tiden. Kram kram från Fia o Bilal

siggemckvack

17 januari 2014 15:34

Hej!
Knät blir sakta men säkert bättre. Nu kan jag gå utan kryckor, och haltar bara lite.
Låter inget vidare med snöstorm. Vi är inte ett dugg avundsjuka. Men som Daniel sa när vi läste din kommentar så låter du förståndig, och det känns tryggt. Ta det lugn och ha god tid på er så kommer det nog gå galant.
Denguefeber vill vi inte ha. Jag som hela tiden har varit liiite orolig fick nu vatten på min kvarn iom Marcus son Hugo. Men vi smörjer oss och barnen med myggmedel så hoppas vi att det räcker så. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Här har vi haft härligt väder idag. Lite blåsigt, men soligt och skönt. Förmiddagen ägande jag åt att skrubba och gno på uteplatsen. Bort med pollen, spindelväv och gamla torra löv. Och så fram med dynor, solsängar och lite blommor. Så här sent f...

Sigge funderar: - hur kunde mammorna komma efter dinosaurierna? -Ja du, det kan man undra, sa jag. Men papporna då hur tror du de kom? - Från magen såklart! Sigge bygger och bygger med sitt lego. Den här båten satt han och utvecklade och bygde ...

Bara roligt har vi haft idag. Sigge och jag blev hämtade av Sigges kompis Alma och hennes mamma och syster på förmiddagen. Vi åkte till Leos lekland. Tack vare det fina vädret var där väldigt lugnt och folktomt. Efter ett par timmars lek och lite lun...

Jag kommer i säng alldeles för sent om kvällarna vilket jag bittert ångrar när klockan ringer 05.30. Men det finns ju så mycket kul man vill hinna med på kvällen! Ikväll har jag hängt med två kompisar och blivit bjuden på mat och rabarberpaj, och igå...