Ikväll var vi in till Saladan och åt middag på Black pearl. Det är en restaurang som ligger som ute på pålar i vattnet. Vi var där en gång med mamma och Bertil, och kände att vi ville dit igen. De senaste dagarna har vi planerat våra matintag noga, så att vi med säkerhet ska hinna med alla våra favoriträtter och favoritrestauranger en sista gång. Det har blivit raggmunk (!) på May´s, grillad kyckling på grannrestaurangen på stranden, pizza på Papa´s och paneng på Thai cat.

Här är en bildserie från restaurangen ikväll. Sigge och jag delade på en fruktshake. Sigge tog det lilla lila sugröret och jag det större röda. Men Svea ville förstås också smaka, därav armen som stäcks in i bild. Sigge frågade Svea om hon ville ha vattenmelonskivan som satt på glaskanten, och det ville hon.

Svea har börjat härma allt som Sigge gör. Stänker han vatten på pappa i poolen, ja då gör hon det också. Sätter Sigge sig i trappan och dricker vatten, ja då slår hon sig ner brevid och vill smaka. Eller som här, då hon provar hjälm samtidigt som Sigge, och står på pallen och borstar tänderna som Sigge brukar göra.

Sigge har fixat en skön fåtölj på altanen. Vi fullkomligen badar i badleksaker och strandleksaker. En del har vi köpt själva, men så har vi fått ärva en hel del av andra familjer som har åkt hem. Hoppas att vi kan hitta någon att ge dem vidare till när vi åker.

Bilden till höger är tagen på restaurang Thai cat på Long beach. En jättetrevlig restaurang, med hjälpsam personal och god mat. Ett stort plus för att den ligger på stranden och har strandleksaker att låna ut. Det betyder glada barn, och glada, inte så svettiga, föräldrar.

För några dagar sedan hyrde vi en pick-up med chaufför och åkte runt ön. Vi fick bestämma själva vart vi ville åka och vad vi ville se. Förstås hann vi inte med allt, men ändå en hel del. Vi började med att besöka byn där sea-gypsy:erna (sea-gypsy alltså ett slags sjöfolk) bor. De livnär sig som fiskare, även om många kvinnor jobbar på hotellen här på ön. Deras hus är väldigt enkla, och för oss ser det väldigt rörigt ut. Ungefär såhär ser många hus ut även inåt ön, det är inte bara i den här byn alltså. 

Sen fortsatte vi söderut, till Old town. Det är en väldigt liten stad, knappt ens det faktiskt, och det är bla där som öns sjukhus finns. Där strosade vi omkring en stund och det var lugnt och mysigt. På väg därifrån stannade vi på en restaurang uppåt bergen, där vi tog varsin dricka. Därifrån hade vi världens utsikt över ön och havet. Vackert!

Vårt sista stopp var på Bakantiang beach. En riktigt fin strand, liten och alldeles ljus sand. Vi åt lunch där på ett ställe jag hört talas om tidigare - Same same but different. Jättemysigt. Jag åt en tom sum - papayasallad med stekt kyckling. God, men lite för mesig i smaken. Jag bad om att bara få den lite stark, vilket brukar betyda att man får den stark så det svider i läpparna, men denna gång blev den inte stark alls.

Sen var vi så svettiga och trötta att vi åkte hem och relaxade på altanen.

Badtokiga ungar

Sigges favoritrestaurang. Inte så mycket för matens skull, utan mer för lekutrustningen.

En dag tyckte Sigge att han och jag skulle ta kort på alla fina blommor som finns på vårt hotell. Så det gjorde vi. Fint va?

På eftermiddagarna när inte solen är lika brännande het går vi gärna ner på stranden. Barnen kan roa sig i timtal med att gräva och springa, och vi vuxna är ibland med och leker. Men ofta passar vi på att njuta av lugnet, och sätter oss i strandbrynet och pratar och tittar på barnen. Efteråt brukar barnen vara så sandiga att man får bära dem direkt in i duschen!

Allra roligast är det de eftermiddagar då det är lågvatten och vattnet fortfarande är på väg ner. Då brukar det krylla av spännande djur i den blöta sanden eller i vattenbrynet. Levande snäckor, eremitkräftor, sjökalvar (tror jag att de heter iaf), krabbor mm. Vi samlar eremitkräftor i hinken, fast släpper ut dem sen igen förstås. Sigge har blivit jättemodig och plockar upp kräftorna utan minsta tvekan från vattnet. Första gången Sigge såg en krabba blev han livrädd och drömde tillochmed en mardröm på natten. Så man kan säga att han verkligen har kommit lång sedan dess.

Ibland ligger det massor med decimeterstora geleaktiga klumpar i vattenbrynet. Det är dessa som heter sjökalvar har jag lärt mig (mamma, det var nog dessa de pratade om på Koh Mook, inte sjökor!). Det verkar även vara dessa som ligger under sanden och sprutar upp små vattenstrålar som små fontäner.

Ja, de eftermiddagarna då det är lågvatten är även Daniel och jag fullt sysselsatta med att leta eremitkräftor och utforska djurlivet på stranden. Det är spännande!

Svea har lärt sig att åka rutschkana och fullkomligen älskar det. Fort ska det gå också, så det riktigt pirrar i magen.

Här är några fler bilder från när mamma och Bertil var här.

Det här tycker jag var en oerhört bra bild på dig mamma!