Köttfärssås till massor av matlådor, och pizzasallad på 1,5 kg vitkål.  

Kände inspirationen flöda härom kvällen, så jag rotade i pysselskåpet och piffade upp en vanlig trist brun papplåda:  

I går när min kompis Anki och hennes man och pojke kom hit hade de med sig en present till Sigge. Så snällt av dem! Det var den här mysiga boken:

Tack så mycket hälsar Sigge!

Årets första skörd:

Blev en jättegod paj. Recptet har jag fått av min vän Anki för flera år sen. Hon och hennes familj var förresten här och hjälpte oss äta upp pajen sen.

Ankis äppelpaj:

3,5 dl vetemjöl

1 dl kokosflingor

1 dl socker

150 g smör/margarin

Kör ihop i matberedare. Smörj en form och tryck ut hälften av degen där. Lägg sen skivad rabarber ovanpå och strö över 2 msk potatismjöl och 0,5 dl socker. Smula över resten av degen. Skjuts in i ugnen i 20 minuter på 225 grader.

Det finns massor med rabarber kvar i landet. Kanske kan bli lite kräm senare i veckan...

Jag har svårt att få ha min tekopp ifred nu för tiden. Sigge har tydligen fått smak för te av någon anledning. Jag får kanske köpa hem rött te, så han inte får i sig en massa tein.

I söndags var Sigge och jag till Plantagen för att köpa några fröer och sättpotatis. Det gick jättebra och Sigge var så gullig där han skuttade omkring och luktade på alla fina blommor och tittade intresserat på när de anställda vattnade mm. Men.....så kom vi till en avdelning med barnprylar såsom träskor, trädgårdsredskap i barnstorlek osv. Där fanns även en tramp-traktor som Sigge självklart hoppade upp på. Vi hade ingen brådska så jag lät honom pyssla med traktorn en bra stund innan jag sa att det var dags att åka hem. Då kom brytet. Ni vet ett sånt där bryt då folk stirrar och suckar och säkert tänker att jag borde ha lite bättre pli på min bortskämda unge. Han var fullkomligt hysterisk och kastade sig på golvet och grinade och skrek. Jag fick bära honom under ena armen och korgen under den andra, medans han slingrade sig som en ål. Självklart vad det kö i kassan. När jag ställde ner honom på golvet försökte han smita tillbaka till traktorn. Jag hade stor lust att bara ta honom och gå därifrån, men jag hade ju åkt in till stan enkom för att köpa fröer och potatis. Det öppnades en kassa till, men tror ni att någon erbjöd oss att gå före? Nejdå, alla kastade sig fram så att vi fortfarande stod längst bak i kön, jag med en skrikande unge. Hur som helst, så kom vi därifrån MED både fröer och potatis till slut. Och väl hemma kom de i jorden också.

Undrar om Sigge genomgår någon slags trotsålder eller något nu. För de senaste dagarna har han fått flera såna här hemska utbrott för småsaker, eller av helt okänd anledning, fast då i hemmets trygga vrå. Han vill gärna styra och ställa och bestämma saker, och blir jättearg om han inte får som han vill.

Tänk vad glad jag blev när jag kom hem från jobbet och Sigge kom med en fin bukett blommor till mig som han själv valt ut på affären.  

En chokladkaka med frukt och mandel fick jag också. Sigge var lite besvärlig i går när han och jag var hemma själva, så jag var visst på uruselt humör. Så Daniel tyckte att jag behövde lite uppmuntran. Gulligt av er båda två!