Rinnande vatten är tydligen lugnande. Märkte det här om dagen när jag duschade och Svea låg på en filt utanför, men det funkar visst på skötbordet också.

Vilken smaksensation!

Okej, nu verkar det inte bättre än att Svea har kolik. Det får mig att plötsligt längta tills hon är fyra månader, för då ska det visst försvinna. Senste veckan har hon på eftermiddagen/kvällen skrikit och skrikit, och oftast hjälper det inte ens att gå och bära. Hon lugnar sig lite när hon äter, men det kan hon ju inte göra hela tiden. I går började hon skrika runt kl 15, och jag gick och bar henne runt i huset, bytte blöja, matade mm. Inget hjälpte. Efter nån timme gav jag mig ut med vagnen och hon somnade tvärt och sov i exakt de 20 minuter som jag var ute. När Daniel kom hem vid 17.30 var jag lite halvt i upplösningstillstånd, men han tog över så att jag kunde gå och duscha. Sigge och farfar kom hem, och farfar bar Svea och då somnade hon och höll sig lugn i nån timme. Sen skek hon igen, jag fick henne att somna i famnen nån timme under kvällen, men i övrigt skrek hon till midnatt. Vid 22 gick jag och lade mig och sov med öronproppar. Daniel var uppe med Svea. Ett tag stod han ute i garaget och försökte få henne att somna i vagnen, för att inte väcka mig och Sigge.

BVC-sköterskan tycker också att det låter som kolik. För vissa barn kan mammans kost påverka, så nu är det mjölkfritt som gäller för mig, och allra helst ska jag undvika kolsyra, lök, kål, bönor och annat gasbildande. 

En tjej som inte ville lugna sig vad jag än gjorde. Tur att vagnen verkar fungera.

I går på BVC gjordes även 2,5-årskontrollen på Sigge, om än ett par månader sent. Jag hade "tränat" lite med Sigge innan vi skulle dit, genom att väga honom på vår personvåg, eftersom jag vet att han brukar sparka bakut så fort det är något undersökningsaktigt som ska utföras av andra människor i främmande miljöer. Här hemma gick det jättebra och det var tydligen så roligt att vi var tvugna att väga honom två gånger. 

När vi kom till Kerstin på BVC var Sigge väldigt glad och pratig. Kerstin är bra med barn och fick honom att känna sig avslappnad på en gång. Han fick lägga pussel och berätta vad bitarna föreställde (djur) och hur de låter. Sen fick han en kulram med olika färger på kulorna, och han kunde både peka på rätt färg och själv säga färgen på de kulor Kerstin pekade på - röd, grön, gul, blå och svart. Jag vet inte när barn "ska" kunna färgerna, men Kerstin verkade väldigt förvånad över att han kunde dem. Det märkte nog Sigge för han pekade ut fler färger sen när kritorna kom fram och berättade att leksaksbilen var lila. Han fick rita och berätta vad han ritade (äppelträd och en orm). Ormen var väldigt fin - ett streck med ett huvud på. Efter det tog Kerstin fram en fin väska som hon plockade fram saker ur, en i taget. Sigge fick säga vad det var - en tallrik, en hund, en bil, en boll osv. Sen fick han små uppdrag, ett i taget, tex att ge Kerstin den lilla bilen, ställa kossan på tallriken osv. På slutet fick han två uppdrag på en gång, att först lägga bollen i lådan och sen lägga bilen på tallriken. Då blev det genast lite svårare och jag riktigt såg hur det snurrade i huvudet på Sigge, men efter en upprepning av uppdraget fixade han det också.

Jag fick också en massa frågor om vilken hand han verkar föredra att använda (höger), hur han pratar och om han berättar saker spontant osv. 

Sen sparkade de en stor boll till varandra, och Kerstin frågade om Sigge kunde hoppa. Men där gick gränsen. Hoppa ville han inte göra. Sen var det dags för vägning och mätning. Absolut tvärnej! Vi försökte visa och förklara, och jag ställde mig på vågen, skojade och hade oss, men det var kört. Hemma vägde Sigge 11,8 kg, så han har bara gått upp ett kilo sen förra året men det verkade inte vara nån fara för det.

Summa kardemumma gick besöket bra.

I går var vi på BVC för att mäta och väga Svea. Hon går upp så bra i vikt, och hade växt lite på längden också. Nu väger hon 4265 g och är 52,5 cm lång. Det går ju rätt fort att klara av de här bitarna, men sen pratade vi mycket om att hon är orolig på kvällarna och att det eventuellt beror på magproblem. Jag har köpt Semperdroppar som vi ska prova att ge henne i en vecka, och blir det inte bättre av det så ska jag prova en vecka med mjölkfri kost för att se om mitt mjölkintag påverkar hennes mage. Det låter inte så roligt med mjölkfri kost, och faktiskt lite krångligt, så jag hoppas att det räcker med dropparna. Grejen är ju att det är inte laktosfritt, utan MJÖLKFRITT. Det är till och med mjölkämnen i ströbröd, så ni förstår att det finns överallt. Men, men, vi får se hur det blir med det.

När ska man hinna blogga nu för tiden? Det är svårt att hitta tid till det ibland, så då blir det lite längre mellan inläggen.

I helgen kom SIgges och Sveas morfar, och hans sambo Anna-Lena, hit.

De hade fina presenter med sig till båda barnen, och Sigge fick massor med uppmärksamhet så han stortrivdes som ni förstår. På lördagen var det riktigt fint väder så vi var ute i trädgården och lekte/höstgrejade. Sen tog vi en långpromenad allihop.

  Nu är utemöbler undanställda, poolen vinterfixad, de flesta krukorna tömda mm. Skönt!

På söndagen var vi på Motala motormuseum. Det låter kanske inte så roligt om man nu inte är intresserad av bilar och motorer (vilket jag ju inte är), men det är faktiskt riktigt intressant för alla tror jag. Där finna en massa gamla grejer, och uppbygda miljöer, och en barnhörna tex. 

Tänk så roligt det kan vara att få skiva sin egen banan. Och så gott den smakar!!